SvDs ledarsida avslöjar sin okunskap om miljöpolitik

I dag avslöjar SvDs ledarsida sin okunskap om miljöpolitiken i Sverige.

Man skriver ”bra miljöpolitik är inte detsamma som fromma förhoppningar” – det är en bra kritik mot regeringens politik, men SvD vänder saken på huvudet och syftar på Miljöpartiet. Där följer man dimridåer som Centern lagt ut.

Centern och klagar på att Miljöpartiet inte har redovisat exakt hur man ska nå målet för varje tons minskning av koldioxidutsläppen till 2020.

Det är som bekant en bit kvar till dess. Man kan naturligtvis som den borgerliga regeringen välja att sätta låga mål som man vet att man kan nå utan ansträngning. Men det håller inte för en ödesfråga som klimat.

Det borde vara mer problematiskt att som regeringen inte ens kunna redovisa hur man ska klara nästa års miljöbudget. Men det är ett problem som medierna inte verkar bry sig om. I en artikel som TT tagit fram och bl.a. GP publicerat beskrivs ett av alliansens ”miljölöften” så här: ”Anslag för biologisk mångfald sänks inte 2011. 190 miljoner kronor omfördelas till inköp av värdefull skog. Ytterligare värdefulla områden skyddas på frivillig väg.”

Ta första punkten. Någonstans inom anslaget för biologisk mångfald ska regeringen alltså dra ner 190 miljoner kronor. Men man mörkar om vad som ska dras ner. I det anslaget ingår pengarna till vattenmyndigheten, ca 170 miljoner kronor. Den behövs för att genomdriva EU:s vattendirektiv, som kan vara viktig för Östersjöns miljö. I anslaget finns också pengar till kalkning av försurade sjöar och vattendrag, pengar till skötsel av naturreservat, pengar till lokala naturvårdsinsatser. Vilket av detta ska regeringen dra ner på?

Det enda som framgått hittills är att pengar till naturum kommer att tas någon annanstans ifrån. Jaha, det handlar om kanske en tredjedel var ska resten tas? – och vad ska man dra ner på för att få loss pengarna till naturum? Framgår inte, ingen frågar och okunskapen frodas.

Så var det andra punkten: ”ytterligare värdefulla områden skyddas på frivillig väg”. Vad är det, om inte fromma förhoppningar. Samma fromma förhoppningar som ligger till grund för regeringens politik för havsmiljön. Där avvecklas ett skarpt styrmedel – skatt på konstgödsel – i stället förlitar man sig på just frivilliga åtgärder från jordbruket.

Och då har jag inte ens nämnt kemikaliepolitiken, vilket man ju sällan gör i Sverige, och vilket är ett stort bekymmer.

Kanske SvDs ledarsida inte känner till det här, kanske därför man kan skriva att ”det blir ganska skapligt oavsett vem som får styra”. Baseras den slutsatsen bara på okunskap finns det hopp: okunskap är något som det går att göra något åt. Förutsatt att viljan finns.